Passerande

Och så tog det slut, som det alltid gör. Jag ska inte nämna det så mycket, jag skriver inte för att få sympatier utan för min egen skull. Skriver jag så lever jag och då kan min värld fortsätta snurra. Det kommer att bli tyst. Han hade lyckats få mig att börja acceptera tanken på en framtida familj. Samtidigt har jag stängt in mig allt mer. Jag hade honom, familjen och jobbet. Innan dess hade jag vänner som kom och hälsade på. Nu försvinner ännu en. Nu är det familjen och jobbet kvar. Sakta minskar det. Nu, denna kväll är det mörka tankar. Det här är mitt största misslyckande hittills och ytterligare en påminnelse om hur världen fungerar. Jag är redan förstörd, hur kunde jag tro att det skulle vara något bra som varade? Det blir den första av många ensamma nätter.