fredag 21 september 2012
Ett oanständigt förslag
En tillvaro på internet gör många hårda tankar och beteende tydligare än annars. För det mesta undviker jag att ta kontakt för att undvika plumpa meddelanden och att skriva i forumdelar sker med mycket eftertanke för gör man något som inte är helt perfekt och i något annat än rätt tråd så kommer det direkt. Vad jag tycker påstås då vara felaktigt och irrelevant på grund av brister kopplat till mitt kön och hur mycket sex jag haft på sistone, något som för mig inte känns så logiskt. Forum går alltså bort i de flesta fall. Jag är inte stark nog i mig själv för att stå upp som andra har gjort som mött påhoppen. Min lösning brukar då bli att ta ett neutralt nick och sedan bara läsa. På vissa platser där jag trivs mer gör jag misstaget att skriva ut hur det är och då kommer de. Jag är, så ofta det finns möjlighet, tydlig med att jag redan har sällskap och inte är intresserad av andra förslag på det ämnet. Nu har det kommit igen på ett ställe där jag inte skriver men har gjort misstaget att fylla i profilen. Meddelanden från en man som tycker att det är bra med någon där jag bor nu så att han kan få tag på en kvinna som åtrår honom. Hur blev jag något som måste åtrå allt som pratar med mig? Varför är jag automatiskt något som enbart är existensberättigat om det kommer till sex och liknande?
Det är inte första gången det händer och det var en ovanligt snäll variant. Det gör det däremot inte mer ok. Jag har haft mycket problem med att känna att jag har tillåtelse att existera i världen, men att gång på gång få höra att det bara är ok när det kommer till sex gör rätt mycket skada. Som jag uppfattar det är det fel av mig att ha fötts som kvinna. Går jag ut på internet och utger mig för att vara en man är det lugnt, trevliga samtal och inga sexkrav. Kontentan blir att jag är ok om jag ljuger om vem jag är. Det gör mig så osäker. Vem är jag om det är fel av mig att vara mig själv? Alla tidigare problem där jag blivit fysiskt och mentalt skadad om jag varit mer än någons ägodel har gjort mig osäker på mig själv. Maktproblemen finns fortfarande kvar, de finns överallt. Jag kan inte hantera att någon försöker ställa sig över mig rent hierarkiskt, det fungerar helt enkelt inte. Det gäller alla i min omgivning. Behandla mig som en jämlike så kommer jag att vara just det. Försök trycka ner mig så stänger jag av allt direkt.
Dagens slutsats och önskemål: Låt mig vara mig.